Morrande och skärsår

Igår fick Pudel och Hippie följa med mig till jobbet då pappa tog med sig Diesel till hans jobb för att han skulle få göra något annat. Hundarna skötte sig utmärkt. Om man bortser från att Pudel självklart spenderade den mesta tiden med att morra på stackars Hippie.. Det tog Pudel runt en timme att äta upp ett grisöra, hela tiden morrandes såklart. Först så ville han bara gömma det lite snyggt i filten, men när han insåg att Hippie såg var han försökte gömma det så skulle han äta upp det istället. Han hade inte ens tid att hälsa på kunderna utan låg där och morråt. Den där hunden delar inte på något. Kunderna hade i alla fall väldigt kul åt hans uppförande, medans Hippie mest var lite ledsen för han fick inte den vanliga uppmärksamheten, rättare sagt, han fick inte tillåtelse av Pudel...

En kund som har hälsat på Hippie flera gånger tidigare trodde att det var Hippie som morrade när det egentligen var Pudel. Jag hade lyft upp honom så att Hippie kunde få lite uppmärksamhet, men Pudel var inte glad. Så Det var nästan som att hon inte trodde att Pudel kunde morra, han var ju "så liten och söt". Folk är verkligen korkade ibland.

Trötta var hundarna i alla fall när dom kom hem. Diesel också för den delen. Han hade fått gå en långpromenad på lunchen runt en sjö så han var nöjd. Det tog kanske fem minuter innan alla tre låg helt däckade och snarkade resten av kvällen.

Ni vet det här med att om man tänker på att man inte ska göra något så blir det förr eller senare att man gör det i alla fall? Japp, jag skar mig igår när jag skulle skära grönsaker med någon skärgrej. Jag läste självklart instruktionerna om den där det bland annat står "skärbladen är väldigt vassa så var försiktig så att du inte skär dig". Akta så att jag inte skär mig, tänker jag gång på gång då och vips så har jag skurit mig i tummen. Jag känner mig lite handikappad idag helt enkelt. Men jag har i alla fall fått tag på ett riktigt plåster än de så kallade sådana vi hade hemma. Helt värdelöst skit från typ Frankrike...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0