Fina ögon
Fick ett infall idag, men jag lyckades kväva det... När jag skulle växla pengar på jobbet så slog det mig vilka fina ögon killen hade som jag växlade hos.. Det tog mig en sekund och hade jag varit barn hade jag kanske sagt det rätt ut...
När slutade man med infallen egentligen? Barn är ju väldigt bra på infall. De får för sig en sak och gör eller säger det bara rätt ut.. Barn är ju väldigt ärliga också, vilket för det mesta kan vara lite pinsamt. Sådant undviker man ju helst (tänker tillbaka på när Adam var liten och sa rakt ut till en "kompis" att hon var tjock, vilket i och för sig var sant, men resulterade i en väldigt pinsam tystnad).. Men å andra sidan så kanske han hade blivit glad om jag hade sagt det... Är egentligen inte så mycket för att göra folk glada hela tiden, men ibland, i ett ögonblick av snällhet så. Får säga det till honom nästa gång helt enkelt :)
Men jag funderar fortfarande; när slutade man ge efter för sina infall??
Det är då du ska säga " hej min mobil har allt förutom ditt nummer ;)" hehehe....
Hahahaha! Du är rolig du :P
