Bye bye Babe
V. 33
Lördagen den 15 augusti bar det av till Stora Segerstad. Det var bara att packa som satan och säga hej så till Diesel innan det bar av. Fick som tur med min cykel också så jag slipper gå till Reftele om jag ska handla.
Det var enormt svårt för mig att säga hej då till Diesel utan att börja böla så det blev mest en massa kramar och pussar till min Babe <3
Min älskade Babe i hans fina scarf
Resan till Stora Segerstad med Hippie gick jättebra. Han sov vid mina fötter på golvet och ibland hoppade han upp i mitt knä för att titta efter vart vi var på väg. Jättedukitg var han och vi stannade inte förrän i Linköping så att Hippie kunde få kissa och dricka samt käkade på McDonalds. Hippie kissade på en parkerad bil innan jag hann stoppa honom (oops) och han kunde absolut inte slita sig från alla kråkor som cirkulerade utomhusdelen. Det var nästan lite skräckfilmsaktigt faktiskt.
När jag hämtade ut pengar trodde Hippie att jag skulle försvinna, han var ätteorolig och kunde knappt vänta tills jag hade satt mig i bilen igen. 
Sleeping Hippiestyle
Till slut kom vi fram till Stora Segerstad. Packade in allt i det rätt stora huset jag ska dela med 3 andra tjejer och sedan bar det av till den minimala staden Reftele för att handla lite framtida frukost. Självklart så har deras enda mataffär (Tempo) sjuka öppettider och stänger redan klockan 16:00 på helgerna så vi chansade och åkte till Gislaved för att förhoppningsvis hitta en mataffär som var öppen. Som tur var hittade vi Lidl som inte stängde förrän 18:30 så Hippie fick stanna i bilen då det endå regnade och jag skulle se bilen från affären. Han blev superledsen, men vi skyndade oss och var tillbaka på kanske 10 minuter. Det verkade som om Hippie inte skulle släppa mig någonsin igen då. Han hoppade rätt upp i famnen på mig så fort jag öppnade dörren. Knäppisen.
Fick reda på att Diesel hade ställt sig i köket/vardagsrummet och ylat i nästan 5 minuter efter mig när jag och Hippie åkt. Stackars min Babe förstod att jag skulle vara borta en längre tid... Då blev jag jätteledsen...
Väl tillbaka igen var jag och Hippie helt ensamma och tack gode gud så vaktade han inte under kvällen. Då hade jag dött. 
Utsikten från rummet
På söndagseftermiddagen kom Josefin med Snäckan och det märktes på en gång att hon och Hippie skulle bli bra kompisar. 
Snäckan 
Hippie
